west coast
mitt liv på resande fot har fortsatt och jag saknar, längtar och hoppas mer än jag bara är. mitt återkommande problem.
på aschebergsgatan i göteborg satt jag och försökte glömma bort om dagarna och om nätterna försökte jag börja om på nytt.
jag åkte tillbaka skåne i tron om någonting som aldrig blev och jag och du sa aldrig adjö men jag sa fuck och hejdå till malmö och liftade till oslo.
i oslo hängde jag i husvagnar, trivdes bättre och sämre i olika umgängen, gick på vernisage och en gratis manu chao-spelning, grubblade och saknade, åt frukost på balkonger, köpte alldeles för dyra cigaretter osv
tog mig tillbaka till göteborg och drack rödvin ur box för att slippa tänka och drack öl med bästa killen som gillar andra killar i hela världen.
efter en total känslomässig kollaps och nästan ett halvt dygn på östra sjukhuset, åkte jag hem till min uppväxtort och hängde med min mamma och katter
och nu bor jag med en 54-årig sak, som vägrar fälla ner toasitsen efter sig, i något knarkigt boende kanske bara för natten och jag tänker och grubblar och går sönder och faller isär minst varannan dag. när jag inte gör det fortsätter jag dricka öl med bästa killkompisen och tar kärlek för stunden där jag får den men drömmer i hemlighet om nackkyssar, att dela tankar och drömmar och om något som värmer lite längre (kanske någon som finns kvar när man vaknar)
.
Kommentarer
Trackback
