regnbararegn

när ens inre speglar av sig på ens yttre och tvärtom (ta tag.
känner mig som en strandad val.

ibland har ens vänner flyttat in i en ny lägenhet och då spelar det ingen roll om det är onsdag och man dricker öl och dansar som om det inte fanns någon morgondag.

dagarna spenderas mestadels i närheten av turning torso på ett jobb där de flesta är minst tre gånger så gamla som jag själv. många kvällar stupar jag i sängs efter antingen en kort stund eller en hel natt av grubbel och frågor och önskningar om att vara någon annan, någon annanstans. förvirringen sätter in och jag säger till mig själv att leda och slentrian kanske är till för någon men inte för mig samtidigt som jag frågar mig om jakten inte börjar ta över, försvårar, börjar sätta käppar i hjulet. tänk om jag bara kunde nöja mig. ena dagen har jag bestämt mig för att fly, inte bara för att jag vill utan för att jag måste, det är en fråga om överlevnad. andra dagen vaknar man bredvid sin bästa vän i en nästan främlings säng och tänker att varje morgon borde vara likadan och att livet faktiskt är ganska vackert ändå och att lite mörker och tomrum finns i alla och att man kanske bara måste lära sig att ignorera. jag trodde att det här skulle bli lättare med åren, men snart fyller jag 25 och jag undrar om det kanske inte till och med blir svårare.