det kommer (tydligen) aldrig vara över för mig
Den senaste tiden har varit lite som en b-skräckfilm. min kompis gjorde slut med sin pojkvän som visade sig vara en kvinna som jag råkar hyra en lägenhet av i andrahand. det är den korta historien. abnormt mycket jobb och mycket skit från psykopater har ändå lämnat tid för även mysiga saker.
mina flickor kom på besök från skåne och trots allt kaos början så försökte jag hinna med att hålla mina gäster (& mig själv) fulla och glada.
Jag ser lite ut som ett förvuxet barn, men det är lugnt.
har försökt ta till vara på alla solens timmar på bästa möjliga sätt (bl.a genom att sola magen)
nu hoppas jag på lite uppförsbacke igen. tack!
och när jag tror jag är säker, så faller jag igen
kungsparken ena dagen och sol och öl och 'life's good änna'...
och andra bara allt krackelerar inombords och Facebook är boven (fast egentligen så är det ju de där två) och måendet resulterar lite i... 
blackout och pinsamma mail till personer som inte förtjänar att veta att du fortfarande tänker på dem. And it's allright
Jag har den senaste veckan hunnit med att vakna upp för jobb och inse att det är helt okej för tillfället. Det är okej att bo i den här staden och göra det jag gör. För just nu i alla fall. Jag hinner trots allt med att ha lyckorus och fjärilar i magen vid flertalet tillfällen och det är ju förbaskat bra. Måndagsbarn
All night long!
Bara sju timmar kvar tills jag ska få ta mig hem till min säng. Att jobba natt är både yeah och blä. Har tappat räkningen på hur många koppar kaffe jag hällt i mig utan effekt och helst vill jag bara sova. Men... this too shall pass! Försöker läsa 'under det rosa täcket' av Nina Björk, men läser utan att ta in och tankarna är överallt förutom på meningarna i boken. it's my party and i cry if i want to
ibland är man ledig fyra dagar i rad och ibland råkar det sammanfalla med ens födelsedag. då åker en kanske till skåne och firar med vännen som fyller samma dag. det gjorde jag. 
känsloladdat möte med ett ex och inte en utan två missade bussar hem till göteborg får ändå vara nyckelorden för den lilla resan. ibland behöver en påminnas om att en har vänner, även om de bor långt bort och en inte kan pussa på dem varje dag. this is the year
jag skulle vilja ha massa peppa framtidsplaner och ett nytt fräscht tänk. tänk om man vaknat upp första januari med allt figured out. samtidigt så känner jag att det inte gör något att det inte är så. studierna avslutades ganska abrupt efter en termin pga att csn är dumma i huvudet men jag fick min gymnasiekompetens (finally) och fyfan vilken bra och intressant skola kvinnofolkhögskolan är, fantastiska människor och girlpower. panik och framtidsångest flyttade in i min bröstkorg men fick inte stanna länge. innan jag ens hunnit sluta skolan så fick jag jobb. jag tänker att det får vara så ett tag. jobba på och försöka hitta alla små berikande saker i livet när tid finns och så får framtiden bli som den blir. it's fine with me. och att vi igår fick tillökning i jobbfamiljen av den här söta bebisen gör mig absolut ingenting. jag dör lite varje gång jag tittar på henne, vad söt hon är. 
kvinnofolkhögskolan
efter att för första gången på tio år ha försökt räkna ut x+y är jag fortfarande säker på att svaret är = 'bajs'. lärarna höll dock inte med. jag är förvirrad.
Is this it?
Så här lyckades någon fånga mig för djungeltrumman på Yaki-Da för ett tag sedan.
Förra veckan var jag på intervju på kvinnofolkhögskolan och igår ringde de och sa att jag kommit in. På måndag är det någon som sätter sig bakom skolbänken igen och denna någon är jag. Har ingen aning om vad jag gett mig in på men hoppas på en givande höst. Fake it 'til you make it, det blir vad man gör det till och carpe diem!
Yaki-Da
i fredags hade vi fått nys om gratis-spelning på yaki. 
nordpolens spexiga dansare skulle shejka loss på scenen (och nordpolen förstås). efter spelningen drog jag till ett galleri någonstans och drack rödvin med två konstnärer jag inte kände i några timmar innan jag med rödvinsläppar åkte med vagn och ersättningsbuss för att väcka någon att sova bredvid. Fis-Herman
det var en tisdag och en vän hade varit på festival och då ses man och dricker bärs i parken. sedan drar man till en lägenhet och dansar sig svettig i ett vardagsrum och sedan tappar man bort sig totalt på alla vis. så kan en tisdag gå. I'm so in this bitch
Igår så blev sushi i en park plötsligt häng vid en sjö. Sådär spontant. Med improviserade badkläder var jag som en fisk i vattnet. Saker blir som de blir och jag blev ensam en stund och satt vid vattnet och begrundade livet medan solen gick ned bakom träden.
Jag har ett mål i siktet, får inte faila nu. Jag ser hur de andra Christian Bale-ar ut
Utanför talar solen om att det är fel att sitta inne och grubbla. Grubblandet är inte så himla ihärdigt men rastlösheten är. Jag vill befinna mig i en annan stad men vet inte vad som hade varit annorlunda där. Det har blivit svårare att sova om nätterna och varje natt upprepas några rader av Alexis Weak på repeat i mitt huvud tills jag somnar, Som om det INTE skulle leda tankarna åt fel håll! Annars är det inte så mycket att klaga på. Självklart önskar jag att jag höll på med något viktigt som att lösa alla världens problem, eller höll på med något kreativt eller att jag satt på en klippa med vänner och öl och bara kände. Men nu sitter jag här i kvarten och känner med en folköl och solen i ryggen och det är fan inte fy skam.
baby went away part 2
Det blev vår och jag har halvt sparat ut min naturliga hårfärg, vilken tydligen är GRÅ?!?!?!!?!!? Man kunde börja parkhänga igen. För mig första gången i Göteborg på fyra år.
Var hundvakt åt världens bästa jävla hund.
Åkte till Oslo för att fira 17:e maj. Blev dock inte riktigt som vi tänkt oss då vi drack stenhårt på vägen dit och var stendöda resten av vistelsen. Och fler incidenter som liksom kan dra ner humöret lite. Men årets första bad skedde på en camping med utsikt över en sjö.
Och så blev det slutet på maj och årets första festival Knarrholmen
Det blev sommar på riktigt och den här madamen som bott hos mig i tre månader hade bestämt sig för att dra mot nya äventyr så vi sa "hej då" på ett tak där man ser typ hela jävla staden.
Årets andra dopp i Bergsjön. Graciös som en heffaklump med rabies.
Midsommar spenderades i ett partytält på en tomt med hundar och minnesluckor.
Häng med människor som talar språk man inte förstår men det är så glatt och fint att det inte gör något.
Åkte till Skåne igen efter fyra månader och träffade fina människor, firade födelsedagar och hängde med mama T och för första gången någonsin så gav jag hennes son en chans. Har känt mig som världens sämsta vän. Och hör och häpna jag har hittat ett barn som jag tycker om för första gången.
baby went away part 1
När jag släpptes fri från min trygghet/mitt fängelse, på östra sjukhuset, handlade det mesta om att samla ihop alla bitar av mitt liv, både praktiska och personliga. Såg till att kvarten blev min för att på så sätt inte behöva oroa mig över att plötsligt inte ha tak över huvudet. Medan jag låg inlagd fick jag ett telefonsamtal av någon på annan ort som för första gången sa att han älskade mig (han kunde lika gärna låtit bli)
Jag bestämde mig för att åka till skåne och den där som tydligen älskade mig och det kändes som ett så jävla bra beslut. Jag välkomnades med en kram/pussattack som gav mig en fläskläpp (åhkejrå, jag kanske inte riktigt fick en fläskläpp men det kom blooood). Allt var så fint och han bjöd på veggiebuffé och fint och fint. Men. Jag råkade fukkah upp skiten genom att inte tänka. Goodbye my lover, goodbye my friend.
Innan jag var dum i huvudet och förstörde något som kanske hade kunnat bli världshistoriens bästa skit så hann jag åka till den gamla folkhögskolestaden och leka halloween lite sådär spontant med fina vänner.
Jag åkte tillbaka till Göteborg med tungt hjärta och hängde med favoritpojken alla kategorier och skrev saker på speglar och trodde att allt i skåne var förstört så jag började träffa någon annan, någon så olik mig själv och han den andra som det bara går att bli.
Vi tog vinterpromenader och klättrade i berg när vi inte bara stängde resten av världen ute. Han lärde mig om närhet, filmer så jävla dåliga att dem blir bra och saker jag aldrig haft något intresse av tidigare. Jag började på någon "hitta-dig-själv/lär-dig-älska-dig-själv/ordna-upp-ditt-liv/take-a-chill-pill-grejs. Och började jobba aktivt med mig själv och min depression.
Åkte tillbaka till skåne sådär i andra månaden på ett nytt år. Försökte aktivt att inte träffa en viss person. Trots att jag ville med lite mer än halva mitt hjärta. Så jag hängde i Eslöv. Vi träffades till slut och jag förklarade situationen men bröt med situationen utan att berätta helt och hållet varför och jag blev sjuk och stannade kvar och jag känner mig som en bedragande hycklerska och ibland anser jag själv att jag borde få en träpåle spetsad rakt i hjärtat och jag går sönder ibland och det är i dagsläget enbart pga av dem. Och det borde jag vara glad för (att jag inte bara hur som helst utan anledning mår skit jämt och ständigt) hur som helst lämnade jag skåne ytterligare en gång efter att ha fukkat upp ALLT! Trodde mitt liv skulle vara dömt till att dö ensam i min "knarkarkvart" men...
passande nog hade den här bruden ingenstans att ta vägen när hon kom från Oslo och bestämde sig för att testa bo i gbgt ett tag.
På sådär två dagar hade hon fixat jobb och jag hade det tråkigt hemma själv och har man precis lärt sig dricka rödvin efter att ha varit en strictly-only-beer-girrrl så måste man upprätthålla vindrickandet så att man inte tappar det.
På dagarna fortsatte jag min "dagliga verksamhet" och för första gången typ ever började jag tänka på min framtid på riktigt. Kom liksom på att det är svårt att dö en rockstar-död vid 27 om man är 26 och så långt ifrån rockstar det bara går att komma. Och jag fick ett gratis träningskort och började träna. Jag! Ha! trodde själv att det var årets skämt men jag har fortsatt. Sånt jävla bra sätt att få ur sig frustration... Känner inte riktigt att jag har tillräckligt många tallrikar för att kasta i väggen varje gång huvudet fylls av förvirring.
Det blev mars och jag fick besök av en fin vän från skåne och dansade ibland i kvarten innan utgång och sånt där som sig bör. Mitt hjärta var fortsatt delat i tu.
Huvudet började kännas lättare men ögon ljuger inte. Och förviringen satt kvar och som vi alla vet så rimmar hjärta på smärta.
