regnbararegn

utanför fönstret passerar världen förbi, men jag befinner mig inte den. jag är endast observant och har inte samma rättigheter som andra. avdelning 363. himmel eller helvete, har inte bestämt mig än. ovisshet och väntan tillhör vardagen och nu även helgen. en dag har nu blivit tre och jag vill se det som att det kommer komma något gott ur det här. jag har gråtit, skrikit, förbannat och skrattat åt min egen misär. lite droppar mot den gnagande, bitande känslan i bröstet och tabletter mot sömnen. sämre skulle man ju kunnat ha det kan man tycka. men jag saknar närhet, en tröstande famn att gråta ut i. en dag i taget och den här gången kommer det bli bra. det måste det.