The good times are killing me



Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag inser hur snabbt tiden har gått. Och jag vet inte vad som är värst... Allt som har hänt och förändrats eller just det faktum att jag inte verkar ha förändrats alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0